Förebilder och goda exempel

Förra hösten läste jag distanskursen ”Funktionsnedsättning i det nutida samhället”. Vi arbetade i olika teman och ett tema var just ”Förebilder och goda exempel.”. Jag tycker det är viktigt med förebilder. Utifrån dina förebilder kan du utvecklas som människa och skapa ditt egna liv. Jag sätter inget likhetstecken mellan förebilder och idoler. En förebild behöver inte vara känd utan kan vara precis vem som helst. Det finaste med allt är att du kan bli förebild för någon annan.

En förebild för mig inom samhällsentreprenörskap är Jörgen Lennartsson så igår träffade jag honom för ett samtal i ämnet. Jag träffade Jörgen för första gången när han var direktor på Furuboda Folkhögskola. Nu driver han Antonskolan tillsammans med sin fru. Jörgen ser sig själv som en samhällsutvecklare. Från tiden på Furuboda har han fått många bra kontakter. Han har också fått insikten om att allt är möjligt och att man inte blir lyckligare av pengar. Jörgens drivkraft är att förändra samhället så människor får plats att leva. Antonskolan består av två grundskolor: Antonskolan Blekedamm som startade i augusti 2001 och Antonskolan Österäng som startade nu hösten 2011. Antonskolan Österäng har tidigare varit en kommunal skola och där finns många nysvenskar. Jörgen ser en koppling mellan mångfaldsfrågor och funktionsnedsättning. Hur lätt det är att hamna i ett utanförskap. Han är inte obekväm med att möta människor med annorlunda livssituationer. Det här med mångfaldsfrågor var dock svårare än han trodde. Barn som bara är 8-10 år får vara föräldrar till sina föräldrar på grund av språksvårigheterna. Till dessa barn vill han förmedla framtidstro och samhällsengagemang. Jörgen är lite obekväm med att Antonskolorna drivs som aktiebolag men det är på inrådan av revisorerna. En fördel med att driva det som aktiebolag är att regelverket är tydligt och att man kan ta beslut direkt. Jörgen tycker dock att det är viktigt att lyssna på föräldrarna att arbeta med föräldrarna i en skola är nödvändigt. En önskan med skolorna var från början att nå elever med särskilda behov. Problemet är att de föräldrar som anmäler barn till skolan ofta gör det när barnen är nyfödda och den sociala kompetensen kommer att styra utvecklingen.

Till sist lite reflektioner från boken. I Storbritannien fanns det när boken skrevs 2007-08 55 000 sociala företag som omsatte 27 miljarder pund per år. I Sverige är siffran betydligt lägre men de sociala företagen blir allt fler. Sedan slutet av 1990-talet har antalet ekonomiska föreningar ökat med 44 %, enligt boken. Det som slår mig är att samhällsentreprenörer drivs av att förändra samhället. Fittja Drift och Underhåll är ett socialt företag som beskrivs i boken. Företaget grundades 2001 av Imram Ahmad. Han är född i Pakistan men kom till Sverige som 20-åring 1995. Även Yilmaz Zenegin var med och bildade Fittja Drift och Underhåll. Både Imram och Yilmaz har jobbat socialt tidigare. Deras arbeten på fryshuset och på en fritidsgård fick dem att inse svårigheten för unga att få jobb.

Affärsidén med Fittja Drift & Underhåll är att de i första hand anställer personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Ofta är det invandrare det handlar om. De blir utbildade i olika hantverk och om det svenska systemet, arbetskulturen i Sverige och det svenska språket. Sedan går de flesta vidare till andra jobb. Bolaget finns kvar än idag och har vuxit och utvecklas. Jag tror att det är så att alla företag måste genomgå en utveckling för att överleva.
Ett företag som är stagnerat leder inte framåt. Lite så är det väl med om människor också: Vi behöver utvecklas för att komma vidare i livet.