Det hållbara samhället

Varför ska vi tänka om? Varför kan vi inte fortsätta som vi alltid ha gjort? De senaste åren har det talats mycket om utanförskap i Sverige. Arbetslösa, sjukskrivna och andra som står långt ifrån arbetsmarknaden behandlas som mindre värda. Jag anser att alla människor har ett värde och att vi inte tar tillvara på de resurser vi har i samhället. Under 1900-talet gick vi från bondesamhället till industrisamhället. Folkhemmet byggdes upp. Nu går vi mot ett annat samhälle. Vi måste tillsammans fundera över hur vi ska forma det här samhället så att det blir hållbart. Det finns naturligtvis inte ett svar på hur vi bygger ett hållbart samhälle men ett svar kan vara den sociala ekonomin. Vi är vana vid att samhället tar hand om det sociala. Men tänk om det är så att vi som medborgare måste ta ett större ansvar? Tänk om medborgarna bättre klarar av att ta tillvara de resurser i form av personer som ändå finns?

Jag läser vidare i boken. Där står det lite mer om vad en social ekonomi och socialt företagande innebär. Bosse Olsson från Nutek (nuvarande tillväxtverket) var med och förde in begreppet social ekonomi. Här i Sverige är vi inte vana vid att ha dessa två ord, menar han. Jag kan delvis hålla med om det. Fast inte helt och hållet. Inom den offentliga sektorn har man pratat ekonomi i många år. Men då har ekonomin mer handlat om negativa saker. Det har talats om närande och tärande människor. Här måste vi tänka om. Det handlar inte om att människor som är gamla och sjuka inte ska få den vård och det stöd de behöver. Eller att människor med funktionsnedsättning ska klara sig själva. Det handlar om att se människor som tillgångar. Den gamla damen på ålderdomshemmet kanske kan bli en skolmormor. Killen som har assistans dygnet runt kanske kan förvärvsarbeta. Men även om man inte kan bidra med något så har man ändå ett värde. Min poäng är vi måste börja se andra värden än bara ekonomiska även om ekonomi är viktigt. Vad är då ett socialt företag? I boken har man skrivit ner Nuteks (nuv. tillväxtverkets) definition: Det är "...verksamheter som:

• skapar delaktighet för medarbetare

• återinvesterar vinst

• är fristående från offentlig sektor

• driver affärsverksamhet

• binder samman entreprenörskap och individens behov"

(Augustinsson & Brisvall 2009, s. 79)

Ni själva fundera över skillnaden mellan en privatägd skola med aktieägare som kräver vinst och en skola som är ett kooperativ där vinsten går tillbaka in i verksamheten. Vilket gynnar elever, lärare och övrig skolpersonal mest? Vad är bäst för samhället i stort?

Jag har kanske varit lite negativ i det här inlägget. Jag ser många problem men minst lika många möjligheter. Vi måste bara hitta fram till dessa möjligheter.

Motsatsförhållande eller möjlighet?

Hur ska man då kunna ”Tjäna pengar och rädda världen” som bokens titel är. Är det inte lätt att man utnyttjar det som behöver förändras för att tjäna pengar? Risken finns ju alltid. När jag funderar vidare tänker jag på en gammaldags våg med två vågskålar. I den ena skålen finns viljan att förändra samhället/rädda världen. I den andra skålen finns viljan att tjäna pengar/gå med vinst. Som jag ser det behöver vågskålen balansera för en samhällsentreprenör. Det ena ger det andra. Ett exempel de tar upp i boken är GodEl. Det är ett elföretag vars syfte är att leverera billig el till kunderna samt skänka avkastningen till välgörande ändamål. Vd:n och grundaren av GodEl är den före detta IT-entreprenören Stefan Krook. Andra som står bakom GodEl är kapitalister och filantroper (välgörare) som Karl-Johan Persson från H&M, Robert af Jocknick, grundaren av Oriflame samt Per Ludvigsson som har en bakgrund i IKEA och riskbolaget Catella. De har skänkt 11 miljoner tillsammans för att starta GodEl. Visionen var att bygga upp en organisation med många olika bolag. Stiftelsen GoodCause äger bolaget GoodCause Holding AB vilket i sin tur äger bolagen GodEl, GodFond och Good Cause Ideas AB. Stefan gick från att vara en IT-entreprenör till att bli samhällsentreprenör. Hans kom från företagshållet och han ville starta företag men han ville också kombinera det med samhällsnytta.

Så vad har vi lärt oss så här långt? Att företagande går att kombinera med samhällsnytta. Att företagare faktiskt även kan känna ett samhällsansvar. Och vågskålen då? Ja, här nedan är en lite hemmagjord vågskål (hoppas ni har fantasi). Man kan fundera över om det ska vara balans mellan att ”rädda världen” och att ”tjäna pengar” eller om ”rädda världen” ska väga över lite. Jag är för att ”rädda världen ska väga över lite. Klart är, som jag skrev i mitt första inlägg, att vinst är ett medel och inte ett mål för samhällsentreprenören.

Ett första inlägg

Nu har jag startat den här bloggen som ett led i en uppgift jag ska jobba med. Jag läser nämligen kursen Samhällsentreprenör på Glokala folkhögskolan i Malmö. Kursen går på deltid under det här läsåret 2011/12. Vår uppgift är att läsa en av åtta böcker om samhällsentreprenörskap som våra lärare valt ut. Vi ska även reflektera över det vi läst. Vi väljer själva hur vi redovisar uppgiften. Jag har valt att göra en blogg med mina tankar. Boken jag börjat läsa och som mina tankar ska bygga på är Tjäna pengar och rädda världen – Den hållbara ekonomins entreprenörer av Erika Augustinsson och Maja Brisvall. Jag kommer även att använda texter från kursen och kanske annat material. Kanske kommer jag även att göra någon intervju med en samhällsentreprenör men det har jag inte bestämt ännu.

Vad skiljer då en entreprenör från en samhällsentreprenör? I boken definierar de det att målet för entreprenören är att tjäna pengar. Samhällsentreprenörens främsta mål är att göra en samhällsförändring. Att tjäna pengar är inte ett mål för samhällsentreprenören utan ett medel för att uppnå samhällsförändringen. Samhällsentreprenörerna vill skapa ett hållbart samhälle. De vill samtidigt vara i den offentliga sektorn utan skapa något utanför den. Här i Sverige har vi en lång tradition av ”Folkhemmet” och ”Den Svenska modellen” säger de vidare i boken. Detta gör att det kan vara svårt att bygga nya strukturer. Liknande tankar har Karl Palmås i artikeln Välfärdssamhället efter Den Svenska modellen från 2005. Som exempel tar han den privata, medborgarägda och icke-utdelade vårdcentralen i Jörn, Hälsogemenskapen. Det är en ideell förening där 1200 av byns invånare är medlemmar.

Lite egna reflektioner. Inom handikapprörelsen har vi sett många brister inom den offentliga sektorn. När LSS-lagen (Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade) kom 1994 och med den möjligheten att få personlig assistans. Jag fick som brukare möjlighet att välja hur mina assistenter skulle anställas. Jag valde att vara egen arbetsgivare i elva år men sedan 2005 är jag med i ett kooperativ. Kooperativet är arbetsgivare men jag bestämmer vilka som ska arbeta som assistenter hos mig och hur assistansens ska utföras. Kooperativet behöver naturligtvis pengar, den assistansersättning jag och de andra brukarna får, för att kunna driva verksamheten. Men dess syfte är att göra assistansen så bra som möjligt, inte att tjäna pengar. Jag tror att vinstkrav kan göra den mest godhjärtade människa girig.

Jag hoppas att vi kan bygga ett bättre samhälle tillsammans!