Nu har jag startat den här bloggen som ett led i en uppgift jag ska jobba med. Jag läser nämligen kursen Samhällsentreprenör på Glokala folkhögskolan i Malmö. Kursen går på deltid under det här läsåret 2011/12. Vår uppgift är att läsa en av åtta böcker om samhällsentreprenörskap som våra lärare valt ut. Vi ska även reflektera över det vi läst. Vi väljer själva hur vi redovisar uppgiften. Jag har valt att göra en blogg med mina tankar. Boken jag börjat läsa och som mina tankar ska bygga på är Tjäna pengar och rädda världen – Den hållbara ekonomins entreprenörer av Erika Augustinsson och Maja Brisvall. Jag kommer även att använda texter från kursen och kanske annat material. Kanske kommer jag även att göra någon intervju med en samhällsentreprenör men det har jag inte bestämt ännu.
Vad skiljer då en entreprenör från en samhällsentreprenör? I boken definierar de det att målet för entreprenören är att tjäna pengar. Samhällsentreprenörens främsta mål är att göra en samhällsförändring. Att tjäna pengar är inte ett mål för samhällsentreprenören utan ett medel för att uppnå samhällsförändringen. Samhällsentreprenörerna vill skapa ett hållbart samhälle. De vill samtidigt vara i den offentliga sektorn utan skapa något utanför den. Här i Sverige har vi en lång tradition av ”Folkhemmet” och ”Den Svenska modellen” säger de vidare i boken. Detta gör att det kan vara svårt att bygga nya strukturer. Liknande tankar har Karl Palmås i artikeln Välfärdssamhället efter Den Svenska modellen från 2005. Som exempel tar han den privata, medborgarägda och icke-utdelade vårdcentralen i Jörn, Hälsogemenskapen. Det är en ideell förening där 1200 av byns invånare är medlemmar.
Lite egna reflektioner. Inom handikapprörelsen har vi sett många brister inom den offentliga sektorn. När LSS-lagen (Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade) kom 1994 och med den möjligheten att få personlig assistans. Jag fick som brukare möjlighet att välja hur mina assistenter skulle anställas. Jag valde att vara egen arbetsgivare i elva år men sedan 2005 är jag med i ett kooperativ. Kooperativet är arbetsgivare men jag bestämmer vilka som ska arbeta som assistenter hos mig och hur assistansens ska utföras. Kooperativet behöver naturligtvis pengar, den assistansersättning jag och de andra brukarna får, för att kunna driva verksamheten. Men dess syfte är att göra assistansen så bra som möjligt, inte att tjäna pengar. Jag tror att vinstkrav kan göra den mest godhjärtade människa girig.
Jag hoppas att vi kan bygga ett bättre samhälle tillsammans!
Hej Ulrika! Jag tänkte att jag svarar på bloggen istället för i forumet, så blir det lite mer interaktivt och strukturerat! :)
SvaraRaderaJättebra att du gör en definition av vad en samhällsentreprenör gör som en entreprenör (vanligtvis) inte gör. Du framställer pengar som ett drivmedel för samhällsentreprenörer att förändra värden och strukturer i samhället.
Jag vill framhäva att pengar inte är något ont, tillräckligt mycket pengar kan bota fattigdom och svält. Problemet är nog strukturerna som är inbakade i samhället sedan industrisamhället (som det stod om i min bok We-Think av Leadbeater).
Att världen nu förändras (återigen) för att inkludera mer mänskliga perspektiv på pengar och makt är en god utveckling.
Vården och den offentliga sektorn är ju bygd lite som en apparat där vård produceras i ena änden och kommer ut till de vårdade i andra för konsumering. Det är bra att du lyfter fram personlig assistans i ljuset av detta, där man tydligt kan se hur samhällsentreprenörism kan skapa goda ting för människor.